något vi tar förgivet
Under hela vår tid här på jorden försöker vi komma på vem vi är, varför vi finns och vem vi är skapad till att vara. Vi tror vi kommer fram till att det här är jag och kommer alltid vara den här personen, jag vet precis vem jag är och ingen kan ändra på det. Men det är snarare tvärtom, vi vet inte och kommer nog under hela vårt liv fundera och försöka komma på vem vi verkligen är. Det jag tror är att vi kommer nog alltid få fundera, att livet skapar oss till dem vi är, alla människor omkring oss gör oss till de personerna vi är.
Vi utvecklas under hela vår livstid, växer och bli starkare. Ungefär som att vi går i en lång trappa som aldrig har något slut. Att man måste gå ett steg tillbaka för att kunna orka kämpa vidare, att vi hela tiden kämpar för att bli bättre människor. Och egentligen kan vi heller inte kränka andra människor genom att gå utifrån deras utseende, men det är så vi funkar. Vi är mänskliga och tycker inte likadant, och det är egentligen bra. Ingenting ger egentligen mig rätten till att säga hur ful någon annan är, medans andra inte har någon rätt att säga något sånt om mig. Men som sagt, det är så vi funkar tyvärr. Men det är inte vår utsida som gör oss vackra, det är inte de som gör oss till de människor vi faktiskt är.
Vi utvecklas under hela vår livstid, växer och bli starkare. Ungefär som att vi går i en lång trappa som aldrig har något slut. Att man måste gå ett steg tillbaka för att kunna orka kämpa vidare, att vi hela tiden kämpar för att bli bättre människor. Och egentligen kan vi heller inte kränka andra människor genom att gå utifrån deras utseende, men det är så vi funkar. Vi är mänskliga och tycker inte likadant, och det är egentligen bra. Ingenting ger egentligen mig rätten till att säga hur ful någon annan är, medans andra inte har någon rätt att säga något sånt om mig. Men som sagt, det är så vi funkar tyvärr. Men det är inte vår utsida som gör oss vackra, det är inte de som gör oss till de människor vi faktiskt är.
Våra föräldrar skapar oss, ger oss liv. Livet sätter hinder för oss, för att vi ska kunna lära oss. Och vi undrar alltid varför det är så. Men tänk efter, vad skulle livet annars vara? Om vi får allt vi vill ha, om man har allt man önskar sig och lite till? Att det inte finns några gränser överhuvudtaget. Jag tror att ingen egentligen vill det, om de ska vara helt ärliga.
Det är våra brister som gör oss till människor, det är våra fel steg som lär oss livets gåta. Älska, glömma och förlåta. Det är okej att göra misstag, det har alla människor gjort genom alla tider. Ingen ska kunna trycka ner dig för att du är annorlunda, utan det är du som ska vara stolt över att du inte är som alla andra. Att du vågar vara dig själv. Men då kan du som är stark nog att våga vara du, kan du hjälpa andra att hitta samma styrka att göra samma sak. För ensam är ingen lika stark som två!
Det är våra brister som gör oss till människor, det är våra fel steg som lär oss livets gåta. Älska, glömma och förlåta. Det är okej att göra misstag, det har alla människor gjort genom alla tider. Ingen ska kunna trycka ner dig för att du är annorlunda, utan det är du som ska vara stolt över att du inte är som alla andra. Att du vågar vara dig själv. Men då kan du som är stark nog att våga vara du, kan du hjälpa andra att hitta samma styrka att göra samma sak. För ensam är ingen lika stark som två!
Ta vara på de människor omkring dig, för en dag kanske de inte står kvar. Om du slutar bry dig!
Kommentarer
Trackback
